Jag har visst saker att säga

Som ingen vill lyssna på

Eller bry sig om

Covid finns fortfarande 

Och kan orsaka immunskada

Hos vemsomhelst

Barn eller äldre

Spelar ej roll

Ni suckar

Blundar

Och "lever som vanligt"

Det går inte att förstå

En sådan hänsynslöst

Vilka är ni egentligen ?

Minnen som värmer

Minnen som vi upplever igen,

men inte lika dant

Minnen som blir nya,

som vi bara vill ska fortsätta

i all evighet om dem kunde

Och så hårt det är

då man tänker på

att dem kommer ta slut

en dag

Men tills dess ska jag vara glad

Sandslotten faller

Deras inre kammare

Som gömmer skatter

Gör det inte

Ta dessa korn

Och förtrolla dem

Bli näring 

Där bara tomhet blir

En natt när alla sover

Skrivs ord tyst

på tangentbordet så ingen vaknar

eller kommer på

att man är fake

Jag borrar mig djupare

Djupare

För att bygga en brunn

Jakten på flytande inspiration

För att släcka törsten

Hos denna öken

Av dåliga dikter 

Raggare i en liten ort

Kör racing snabbt

Uti natten

Korsord som blir gjort

Munterheten går på vatten

Kräks lite spya

Av blött hår

Och torkad dand

Jag hackar ut en hårboll

Och hoppas på mål

Men lådan är stängd

Och det sanna skrivblock

Utan räckvidd

Jag som alltid undrat vad någon ser

i mig

men plötsligt står jag här och ler

Narcissismens öga finns i mig

Det blickar inåt

Hade det även haft en näsa och mun,

ett ansikte,

så hade det njutit av min doft

Skrattat åt min lyckosamma gunst

Badat i min aura

Jag måste bara inse det

Ibland har jag ingen självkännedom

Att skriva ur negativ

Dikter mörka 

Eller från fult perspektiv

Jag är för munter

På ytan ligger vattnet glasklart

Utan liv

För jag är för att bara sätta värdelösa ord

På pin kiv

Låter former bli till toner

i takt med musiken den är en del av min medvetandeström nu

Strömmar som små andetag under vattenytan

Fiskar följer med i dem och de tar sig aldrig vatten över huvudet

Det magiska med att skriva är att det som blir, blir precis som det blir, och det som det blir, blir det som det är menat att det ska bli

Jag slukas av tvivel

Ännu ett kärr 

Som trampats i

Snavat 

Senast så var det som av ödet

Hela stöveln blötfylld

Idag 

Snavas igen

Utan plats ännu funnen

Att falla

Slukad av tvivel

Hemma 

ej borta

Men bortplockad ur mig själv

I bär-korgen 

bland blåbär och lingon

Där är jag

Jag vill säga ondska

Inte

Oaktsamhet

Själviskhet

Själbedrägeri

Hänsynslöshet 

Vars konsekvens blir sjukdom, skada eller död

För någon

Det är ondska

 

Så dagar kommer och går

hundradelssekunders-ögonblick 

i ett annat land, i en annan del av vår

värld

Är den så mycket värd,

är det så mycket värt kan man undra

Svaret som kommer är lika självklart 

som att människan ibland är en märklig avart 

av godhet

Apart som en blomma 

i en öde grotta

Varför säger jag att de

 covidförnekarna 

är 

Onda?

Det är det medvetet valda sättet

Att undvika att ta in kunskap

Som belyser 

Ett etiskt val 

Man själv direkt förfogar

Inte ord eller en röstsedel

Utan varje dag, en uppoffring

För andra,  för en själv

Istället väljer man att låtsas veta

Trots att man vet

Och man förskjuten sitt ansvar

Bort, så långt som möjligt

För varför ska jag

Om ej andra

Bry mig

Jag begraver allt

Min integritet och min etik

För lättja

Det är ondska

Ibland slipper skrattet ut 

ändå

Har mina ögon ändrats från gröna

till blå

Det är nog ondska

Att veta att det kan skada

En annan

När man har möjlighet att minska 

Risken 

Men ljuger i bekvämlighet

Det är depraverad ondska

Som de förstår men ej vill känna

Så som förblir onda

Och vissa vet men stuvar undan

Jag kommer inte förstå dem

För de för döden till varandra

Vem gör så

Mot en annan

Och varför gör så många så?

Det är ondska

Dagar av vara

Dagar av uppenbara

Dagar en bara tänker kring

Dagar av ingenting 

Jag går ner bland valarna

Ni vet de där nere i djupet

De med långsamma klagosånger 

Och stämmer in i kör

Med vad har ni att klaga över?

Här I djupet vidsträckt till oändlighet

Där uppe

Har jag vidder

Klädda i berg och grönt

En massa andra som mig

Ihåliga ord, skenhelighet och själviskhet

En oändlighet av oanständigt

Idag är jag inte själv

Mer än andra dagar

 

Någonstans som vinkar snällt

till alla som är här och kommit hit

Någonting som känns så fint

efter allt släp och slit 

Villkorslös 

Och verkningslös

när det behövs 

Skriver kod

Det blir mest ord och inga visor

Utan nåd

Nej det räcker föga

Men idéer kommer och distraktioner

Far förbi mitt öga 

Det flimrar och orden slaskas ut

Men nu ska jag sova till slut

 Guldfiskens minne

Att applicera detta

till sitt sinne 

är viktigt ibland 

Ibland är refrängen i livets sång

viktig att glömma

Så att man förstår på rätt sätt 

när den åter drar igång 

Är det inte overkligt

Ett sinne lättare än luft

Svepas eller ryckas

I riktningar 

Vad är det 

En sån märklig existens

Man måste undra

På vilket sätt 

För på redan på grundläggande plan

Hänger inget ihop

Eller ?

 

Vekhet kan vara bra ibland

Lätt böjbar, som ett nedfallen kvist,

formbar, som lera snarare än mjuk betong

Nu är glädjen här

Jag vek mig för den ännu en gång

Ensam med ett spel

Så många områden

Med tydlig brist

Jag täpper till

Hål och lucka

Och öppnat kanonlucka

Jag avfyras skarpt

Och sänker eget skepp

Kampviljan hög

Men fartyget kapsejsat i viken

Och jag dricker pärlemor

Tillsammans med musslorna

 

Krånglar till det igen

Jag lyckas alltid

fel om och om igen

Pinsam tystnad konstiga situationer 

Chansen och slumpen får en chans på miljoner

En dag att försjunkas 

Där dåtid och nutid möts

Vi kan inte byta platser

Vad jag vet

Önskar

Ett hekto förståelse

Så att jag kan fortsätta 

Att bygga märkliga berättelser

Lättare

Snabbmat, snabbdikt

Underbart, njaaa

Uppenbart framslängd, jaaa

Snubbeldikt, diktmat

Gott

Diktomaten diktar nonsens, och jaaa

Vad det känns bra!

Jag antar att jag kan vara en tyrann

Min järnhand har ett yttre

Lent som sammet 

Mjukt som bomull

Min vilja

Som med en falks klor

Griper jag efter de 

Som tvivlar på mig

De får uppleva en vilja av stål

Och tryck mjukt och lent

Men hårt som av järn

Ni viker er inför mig

Och ni ser mig inte

För vad jag är

Staten

Är det något problem?

För mig,

frustrerad och sen

på bollen

På allt som rullar ifrån mig

Nackdelar som är stela

Fördelar som inte går att dela

Tankar som borde fördelas

för att hjälpa

Men jag blir kvar i mitt gryt

kaffekoppen i mitt stora gap jag stjälpa

Vad har den här pandemin gjort med mig

Tilltron

Staten

Politiken

Media

Människor

Allt borta

Upplöst som en huvudvärkstablett

Alla dessa lögner

Vittrar ett samhälle

De andra märker ej

Och jag har inget värt att säga

Något som bara bleknar

Husfasader där rosten rinner

och mossan gror

Färger som mattas

av moln på himlen

som inte ger vika

Folkmassor

sökte värme en gång i tiden

Sparkade av skorna vid de automatiska dörrarna

Hurra för dem åren

Kanske blir det bättre en dag

Herregud mina dikter är skit

De rimmar inte ens

Jag bryr mig inte

Men det stör mig

Projektionsytan 

Skapad av gamla färgburkar

Och jäst

Fy fan

Dessa smulor 

Av torkade rester

Kastas frenetiskt över arket

Likt brännvinet förbi gomen under midsommar

Fy fan

Pressar mig själv

till oigenkännlighet

Som lever och kött

som mosats till pastej

Samma tankar kavlas ut

som en deg

Täcker allt

när jag är paj

På stranden har jag lämnat vågorna

För att längre ut

Böljande stillas

Som sandsten vilandes

Mot sina

Med kurs vågrätt

En omöjlighet

En böjelse som inte finner

Utan som är

Och inte är

Havet

Utan våg

Kanske något år

i mål

Stora timmar används

för små saker

Ord skaver och skräms

Är bråkstakar

Tröttheten ruvar och känns

som längtan till en säng

Borta i sanden 

Sprids ökendimman 

Maktlösheten mot utveckling

Där varje steg fram

Ökar risk

Utveckling är en slutgiltig förintelse

Vi har seglat för djupt 

Och för långt

Snart över världens ände

Men än

Är inga sköldpaddor i sikte

I så fall ropar jag

Cowabunga!

Oroar mig och undrar

Bok som inte skrivit sig själv

Lägger mig ned och blundar

Det som är

Är mig

Sörplar i mig kaffe

Som katten lapar mjölken

Och ännu en dag har fått 

Livet är märkligt

Hur kan det te sig utan té?

Whiskeyn gjorde sitt jobb

så fint

Men dagen efter

är alltid dagen efter

Dikten som skrivs

är alltid dikten som skrivs

och det säger sig själv

att den är det den är

Så fint som det

om något nu kan vara finare

kan bli

En öl ett hemmaplan

om nu hemma kan vara någon annanstans

det är vi

Njuter, lägger tankar på hög

om något nu behöver tänkas så sparas det

det är drömmar, det är livet,

inför allt jobbigt är jag döv

Kraxar ut mina kommandon

Skata till en annan

Svaret 

Samma

Stundens språk är desamma

Utan att vi ser det

Vi

Och fåglarna på gräsmattan

Och så ser jag mot tavlan

Dess natur och formade djup

Jag gillar det

Men jag ser de oräta linjerna

Motivet form

Livet, döden

De leker i speglade pooler

Stillheten finner mig

I rörelsen

Men bortom

Från hem

Oktober faller

Jag har förfört ännu en kvinna

Med ord smidda ur honung och smör

Till vilken nytta?

Ingen alls

Vårt eget korta nöje 

Förströelsen 

Jakten

De bägge som en pärlskatt

Förlorat av ett piratskepp

I djupen

Hemma

Rutiner

som om inget hänt

Hur något kan försvinna

som bara hände för en timme sen

vet jag ej

Men svalt och skönt är det

Invändigt invävd

I spelets tråd

Utvävd och kvävd

Ur dagordningen

Fan också

Solen gick upp

över mitt nya liv

Låten kanske inte var så deppig ändå

Jag stannade ett tag

Levde upp igen

som solen högt på himlen

tills det var dags att åka hem

Längtat har jag gjort

och solen levererade minsann

en bra refräng

Någon man inte är 

är man ibland

Och ibland

beror det endast på

att man enligt någons tyckande

borde vara någon annan

Så man prövar

att vara någon annan

ett tag

och fortsätter

några år

Ibland förstår man och ibland inte

vad som är ens jag

Tennsoldater !

Nu är det dags 

Slaget är inte över

Det är dags för en salut

Skål!

Jag skulle ha

Gått och lagt mig i tid

Men jag la mig

För sent

Nittiotalet

Nittionio,

låten för alla som gick ut till då

Och det mesta i texten 

visade sig stämma

Ibland går det åt helvete

när man tar guld
efter guld
efter guld
i ölens olympiad
utan att tänka
att ens kommunikationsmedel
behöver ström
men mitt munskydd
glömde jag inte

Av: DataDog

För sent med tecken

Natten har redan

Torkat dem väck

Stjärnorna ligger

Som avknäckta kulramar inatt

Det är endast en katt

Som klyver natten

Har saknat

att följa hjärtat

Har saknat

TV:ns skval med dig

Får vara

se och drömma

Inkapslad

i ett lugn

Har saknat

att allt kan vara mer

än ögonblick

Ser dig slumra till på soffan

rofyllt, tungt

Världen kluven

Förmågan

Driver oss mot skärvor

Kanske imorgon

Idag undrar jag

Om skatan besöker mig

Med sitt skränande

Och igen kastar sin magi 

För en ny dag

Ger mig in i striden

mot alla ord

Från vem och vad och vilken

antagonist

skjuts dem 

mot vår protagonist

Trist javisst

Och inte utan tidsfrist

I mitten av månen

där finns en ost

Pålägget till mackan

Många famnar bort

Täckt i grus och stoft

Det blir knäckebröd 

Utan månost 

Envisast av åsnorna

Drar en bok på släp

Den envisaste av de tunga tegelstenarna

Men det är jag som inte vill flytta mig

Pennan har tappats

Och rullat längst in

Längre

Längre

Jag sträcker mig inte ens

Törst och trötthet

Kantstötthet och utnötthet

Nötter tuggas

Geniknölar gnuggas

men saknas

Det ska snart sovas

och det ska snart vaknas

En fackla tänd

Av mörkaste mossa

Blått lyser det ur skorstenar

Där gårdagen eldats upp

Hos mig bolmar det

Och gårdagen går upp i rök

Moln som är lila

svävar och vilar

Sjungs om i svenska låtar

som aldrig hörts i något annat land

Succéer skapade ur ingenting

som alla minns

när allt kommer omkring,

men som vi alla har gått vidare ifrån

Men det finns vissa som aldrig får nog

Vi ska skicka dem en smocka

ett satiriskt hån,

för vad beklagligt det är

att högernationalister

tror sig veta vad som är en kulturkanon