Ett land

Som inte lämnar några rader

Har jag raderat dem

Eller skrevs de aldrig

Jag glömmer

Och det är

Som att jag aldrig hade skrivit

Härken

till tankar

har dragit mig ned

Men jag vill inte att de lämnar mig ifred

Snart så kommer morgonen

Snart så blir det soluppgång igen

Snart så klart

En himmel utan moln

Snart så vaknar jag

Till tankens ljuva dån

Vad är det som händer

En cool katt

Rapp

Under tisdag natt

Låter orden rulla

Spelar dig ett spratt

Orden bara flyger

Haglar ur mynningen

Det är klar du bara

Tar tillbaka dina ord och niger

Ay 

Ay yo

Aight

Den eviga frågan

Vad fan man ska skriva

Som en spindel

Som klättrat innanför skallen

Lufsar runt över synapser

Välter lådor och skrivbord

I vredesmod

Men finner inte så mycket

Som ett förfluget ord

I förfluten form 

I ett hörn av världen

Växer höga horn

Från osympatiska män på twitter

som inte förstår

I tidningarna läser jag samma sak

En upprepning av samma diskussion

som tusentals bokstäver har beskrivit

och som har lästs om och om igen

av en miljon

Släpp det där

alla journalister

Ge oss något nytt

Lyckligtvis har jag inte skrivit dessa ord förr

Det skulle pressat den sista livskraften ur dem

Och de hade legat döda och livlösa

Som ruttna mörtar på land

De som hade läst dem

Hade sagt

Aldrig

Igen

 

Tvättar varje hjärncell

för att få bort

idiotin,

som bara maler,

ur mitt huvud

Runt runt

Stumt och glömt

Jag har väntat men nu är det dags

Men hjärncellerna förstår inte 

De borde läggas in på relax

Inbjuden

Utan att veta

Och då en förväntan

Jag flyr

För att serqn skriva

En tröst 

I bruten dikt

För jag har allt att dölja

Har tänkt att allt ska gå fel

och på alla problem

som kommer komma

som från ingenstans,

trots att jag knappt kan göra mer

Trots att jag tagit min chans

Nekar jag mig själv

till att bjuda upp till dans

Trots att det något jag förtjänar

Jag kan bara drömma drömmar

Om vågorna

Som slår och slår

Mot klippor

Där ett ensamt sjölejon 

Står och lurar att han lurar

Men jag

En blöt utskuren bit

Drömmer drömmar

Om sjölejon 

Som synar mina sömmar

Inspirationens sista droppar

ångar upp ur glaset

Nu är jag ganska så trött

Drömmer om en paus

Väntan har gått länge

Precis lika många steg som jag

Men nu är det dags att slappa

ett tag

Gatan sover inte

Gardinen hindrar inte

Och jag sover inte heller

Samma rader om och om igen

Sliter och vill gå hem

Trots att jag redan är hemma

Såna blickar

Skapar en vacker plats

Solkatter som jagar din glans

Utan aning 

Eller förståelse

För tid och rum

Är jag tillbaka där jag var

I min bivack 

Med bipacksedel vidare

Vidare

Jag glömde bort tvätten i tvättstugan

och att jag hade tvättid

Jag var upphöjd

på den där platsen jag vill vara

i ett evigt tillstånd

Och det gör mig så glad

En dikt som hämnd

För alla dåliga

Ordformer 

Och flams

Förlåt

Men jag gör det igen

Innehållslös dikt

Inlåst igen

Lönlöst

Jag avbokade tvättiden

och sa fuck it

Nu får det ge med sig

med det här envisa jävulskapet

som kan vara min hjärna ibland

Ältandets längtan

efter klarhet

slutar att ha den minsta lilla koppling

till dig själv

Till slut

Raring

Var snäll mot dig själv

Skicka ut alla tankar

Och skicka in

Som ett meteorregn

Hamnar orden 

Ömsom i omloppsbana 

Som i kratrar

Ute i rymden

Ryms jag

Försvunnen

I tyngdlösa rum

Där svävar jag 

Handlöst

Medan de sista orden

Peppar jorden

Ljus som skiftar

i ett centrum här

Neonskyltar långt bort

gatplattor som är spruckna här och där

Minnen så fina

som alltid bär jag med mig dem

Nya kommer snart

Långt borta från mitt hem

Det här viruset

La världen naken

De ord

Som menades

Betyda något

Ekar I innerlighetens tomhet

Som skal förbrukade 

Lämnade

Vi låter oss göra detta

Vi ljuger tillsammans

Och en lögn, en värld

Där vi i självbedrägeri

Kapat varandra

Den tomma snäckan

Hade en röst

Endast

Av havets brus

Rätt eller fel

Jag raderar mig själv, var enda liten del

Måste gå vidare nu, från arbetet utan slut

Måste inse nu, och stänga min trut

Ett rasande år

Regnet, elden

Kriget

Raspigt tilltagande

Av virus och ai

Man kan tänka

Att det inte är mycket kvar

För nästa sol

Ger vika

När den slocknar i havet

Tankarna är tunga och lastas fel

Ger ingen jämnvikt till fartyget

Fartyget lutar längst bak,

precis som tankarna,

längst bak i huvudet

Det lutar åt kapsejsning

Vatten strömmar in

Äntligen har vi något att dricka

Vi blir törstiga

och magsjuka

av saltvattnet

och vilda av galenskap

Skriker

samtidigt som vi hela tiden har orden på tungan

och hjärtat på havets botten

bland tången

Utan ett ölglas 

Faller löven från sina högsta höjder

Rasar

Och river med sig alla mellandagarna

Långt ned i etern

I enkom neutron

Landar de i en sörja

De ruvar tungt mot marken

Med ett ölglas

Färdad

Jag tänker

att det som äntligen började

är på väg att ta slut

Som jag trott och tyckt

att det är hopplöst

Som jag tryckt

och väntat

i min lägenhet

Det har varit svårt

Jag kan uttrycka mig nu

Det är det som är skillnaden

Det går faktiskt

om jag bara vill

Tjuvar av tid

Kastar sina nät

Över mig

Fastnad och uppryckt 

Ur mitt element

Ligger jag still

Eller sprattlar

Om vartannat

Hal

Och glider av

Lite senare

Fångad på nytt

Hal

När man skriver till musiken som ljuder ur de små högtalarna

Så blir det stora stort och det lilla smått

Som det ska vara

Jag ska vänta lite bara

För det är vår tur snart

Nu ska ett ord

Tändas som ett bloss i vinternatt 

Vid sjön 

Där båtarna slutat tala

Vind, som pilar i luften

Som bara stannat

Och fallit till marken

Ett mörker

Då blosset slocknar

Inga veckor kommer gå

på vårt sommarlov

För glädjen varar för evigt

Äntligen

så blir det rätt

Egentligen

har det alltid varit fel

och det är mitt eget fel

För jag har inte gjort det jag vill

Men så blev det rätt,

som det skulle va

Och jag

har haft det bra

Har jobbat för mycket

Vet knappt någonting

Ska sova ett stycke

Och må som en king

Petandes med pennsvärd

Driver de krig

Mot skrivaren

Och meningsmotståndare

En stor pappersexercis. 

Dropparna

Som rinner till kristaller

Isfyllda valv av mörker

Jag ser ingenting

Men jag vet att vi är fler

Svagt i tomma ytor av ingenting

Hör vi varandra utan röst

Och vi tror det

Men mörkret.

Det stannar och tätnar

Stilla, dånande, svarta isvalv

Fynd

Utan förvarning

Det är just min tur

Och för en gång skull är det bra

Den mentala tystnaden

Tar kol på poesins spöke

Och det enda som fladdrar

Är vita gardiner viftandes

Mot trädgården

I soffan sittandes

Vaken länge nu

Oroar mig funderar

Grubblar och broderar

ut alla händelser

som ser

ut att vara

Bitar faller tidvis på plats

Och turen har varit på min sida

Ett bra tag

Jag undrar hur tom

Andra är

Och jag är

Men just nu spelar det ingen roll

För jag förstår inte

Alligatorn i vassen 

Lurpassandes på 

Nedsjunken hjort

Ett villebråd nu

Vi alla är

 

Natten är öppen

hela natten

Som förr i tiden,

var det dags att sova

först tidigt på morgonen

Som alltid om somrarna

som jag för alltid minns

Bara några musikvideor till

Sen är det godnatt

Det rasslar i maskineriet

Någon tråd eller 

Kugge som inte ligger rätt

En trampolin har rasat 

Där regnet har studsat

Men slutat flöde

Där finner sig frågan

Vem bryr sig

Och vad innebär det?

När jag öppnar ögon

Så är det tomt i lådan

Trots ett vackert emballage 

 

Sitter här

under tiden

som förorten imiterar en stad

och pölarna får gatan att imitera en strand

Det finns inte mycket här ute

Det här är platsen dit arga föräldrar går

för att få en paus

I sinnrika toner och ord,

blir en förort

något mer

Den sjunger med sin egna röst

och blir något annat 

än en imitatör

En ångvält 

Över hela Sahara-öknen

Lämnad månklart

Under ett moln av makadam

Den svarta natten

Som har letat sig fram

Är ute på jakt

Efter en eller annan

En odåga som jag

Som stirrar mot stjärnorna

Över steppen

Tillbaka,.. tillbaka

Hit har jag vandrat

En gammalt minne

från en annan dag

Nostalgi

som får återuppväckas

Eftersom att tiden inte är förbi

Ett experiment

expanderar 

i sinnets bilder

Hur det blir

Jag vet inte

Högar av idéer 

Bränner jag varannan dag

Sotlukten är van

Jag ser dess nattrök

Omvandlas och försvinna

I luft

Väntar på att någon ska se

Och förstå och le

Nu sitter jag i ett mörkt rum

Full med ord men stum

Slår an en ton

Utan vett och reson

Nu när jag ställt ned

Mitt tomma dryckeshorn

Mitt självförtroende

Små bubblor som poppar

I min minimala värld

Självbilden pyser och exploderar

Mentala mentos-tabletter

i läsken

Det är bara en effekt

Kortvarig som kolsyra

Och snart är mitt självförtroende

ihopknölat till oigenkännlighet

Vargen ylar mot natten

Sorgset

Den saknar sin vän

Månen

Trött och dansar

Glömsk och blandar ihop

Travar längst en trottoar

och buntar ihop travar

av de få verb och adjektiv

som jag har kvar

Jag ska bara säga ett par ord

Det skimrar så lätt

En tanke menad väl

Önskan sagt för sitt inre

Utan röst

Utan avtryck

Men bara en tanke

Som inte blir mer

En högönskan

Gör avtryck

Lämnar fotspår i sanden

En handling

Avtäckt ur skugga eller sol

Läggs bar längre fram

Någonting dolt 

Värdefullt

Och rätt i skogsdungen

Mitt hjärta ser

Men jag låtsas oftast

Vara blind

Vissa problem 

vill inte lösas

Inte ens

om man låter dem fösas

mot ruinens brant

och får dem att falla därifrån

så försvinner dem

Nej, de kommer tillbaka

studsar mot marken

som tecknade figurer

Och när dem kommer upp igen

säger de hej

Minns du mig?