Någon slags energi

Strömmar genom kroppen

”För ovanlighetens skull”,

tänker jag

Är det så det känns

att vakna upp ifrån vanligheten? 

En dag

Grå och blixtrande

Ångrar jag mig 

Ett löfte har gått i kras

Skulle sova tidigt

Men det blev knas

För jag lirade Starcraft 

Men don förstörde min bas

Drömmen spolas tillbaka

Samma om igen

Om ett gummiband som dras tillbaka

Det töjs ut igen och igen

När går det av

undrar man?

Dagarna skyndar på

Jag som en höbal 

På släpet

Dras över himlavalvet 

Och får komma närmre solen

I detta mörker 

Så dras jag dit igen

Och igen

På släpet

Som just nu

Drar på tur

Varje dag

Het is

Knakar

Smälter

Fryser till igen

I oroskylen

På isblocken

I orosbastun

På dem varma stenarna

Sover vi

En låda skjuter skott

En trälåda skjuter blankt

Jag väntar på att träden ska skjuta

Fram våren 

Ur denna isfenix 

Bör förbli 

Just aska

En arg rygg

har jag

Den bråkar med mig var dag

Snälla rygg

Lägg av

Jag tittade och såg idag

Att man säger att allt är lugnt

Allt är okej

Utan argument

Utan resonemang

Och naturligtvis utan evidens

Jag har sett hur folk är

Hur samhällen leds

Och jag vet att jag är

Inte som dom

Men utan eget val

Fånge i deras beslut

Monotonin 

Ett sunkigt storstadsliv

Smutsen under avgasröret

Fet och klappandes en livlös undulat

i favoritfotöljen

Miljoner texter i ett skrin

Suckar 

Väntar

Melatonin

En illusion 

Som varar några timmar

Eller snarare en fantasi

Som känns verklig för en stund

Men när jag kommer hem är allt som vanligt

och inbillningen står där i hallen

Blek som ett lik 

Jag ställer mig bakom en hund

När jag skriver poesi

Jag ställer bakom en hund

När jag skriver filosofi

En liten hund

Skyddar en ynkrygg från att 

Tvivla på sin förmåga

Men jag tvivlar ändå

Det är trots allt

En liten hund

I sista stund

Lyser natten upp

En dyster Lund

Jag bryr mig inte

För jag ska sova en stund

I ett ord som nyss raderats

finns så mycket värde

Här är den goda ondskan

Det är dags att applådera 

Jag tröttar ut mig själv

medans klockan går

Och det känns som att inget mer finns att skriva

Jag kan inte sluta lägga mig sent

Kan inte sluta, 

som Rivers

En video till

Låtar 

Låtar

Dikter dikter

Noll inspiration

Hej hopp,

det här är mörkare än det låter

Skevt och klent

Säger jag till mig själv

Det här är dåligt, David

Och det är fanemig illa men’t

Här kommer vindarna

Som isar mig

Jag vill fly

Letar

Men ändrar mig

För först

Måste jag

Acceptera

Att livet kan vara så

Och jag inte fly

Utan att glömma

Vad det är att leva

Oj jävlar

Det var nästan

Att jag missade min plikt

Att skriva mim dikt

Ett sånt skick

Att skriva några

Och trycka på knapp

Med klick 

Jag degraderar mig själv

in i tröttheten

Smetar ut ett fånigt leende

Det hänger som en smutsig trasa

Ovanför det ovårdade skägget och

under ögonens mörka ringar

Jag offrar orden

Och jag offrar meningen

I en ritual 

För att besvärja 

Något nytt

Men kitteln producerar avgaser

Som jag snubblar på

Och jag suckar åt mig själv

Undrandes var en kanelbulle

Finns till hands

En bra kväll hemma i lägenheten

Det ensamma livet lyser med sin frånvaro

Trots att det är kvar, egentligen

Precis som det alltid varit

Vad är förändring, egentligen?

Vad är egentligen ”äntligen”?

Som gårdagen

Bakom

Försvunnen och undangömd

Glömd och en gengångare

I historiens spiraltrappor 

Snava nu inte bara

Oj jag blir frustrerad

när jag tänker på vissa saker

Jag kan inte förstå

Eller öppna mig

för det jag inte kan förstå

En liten ilska gror och växer

i maggropen

Jag är för nära hat ibland

och jag hatar mig för det

Nu kan det bara sägas

Att jag mår så illa

Och har huvudvärk

Att jag önskar

Att det bara var

En dröm

Att jag drack whiskey

Igår

Mitt i mörka natten

Blåa skuggor

Ånga och avtryck på fönstren vi ser

utanför

Vi står under gatlyktan

Laddar ljus så att inget kommer ikapp

Stånga huvudet mot en vägg

Det kan vi göra

Jajajajajajjajaja

Det bästa sedan skivat bröd

Nu dansar vi i salig allsång

Lasta lös alla dessa stenar

Som byggt upp en mur

Däm floden! 

Sa jag.

Men månen har ändrats

Så jag säger

Riv ner muren!

Och jag kastar stenar 

Ner i bäcken

Och jag ser den 

bära iväg dem

En efter en

Väx, väx lilla bäck!

Till sista stund 

Och lite till

Som studier inför tenta

Tänk på nåt annat

Gör vad som helst

Utom att göra vad som krävs

Mörka platser

jag inte hittar inom mig

Jag ser inte

För det är suddigt

Vit bakgrund

svarta bokstäver

Vad är det som stoppar mig hela tiden?

Vad är det egentligen jag kräver?

Idag känner jag inte

För att skriva en dikt

Nej

Bara nej

Låt mig va ifred

Jag är trött

Men även om

Jag skulle ge det en chans

Så har surströmmingen redan saltats

Det återstår bara

Att äta den

En av många dåliga uppföljare

kom idag

till en annan dålig dag

Då jag tyckte att allt är dåligt

för att jag är jag

Men så farligt är det inte

tänker jag

och glömmer

att den dåliga uppföljarens slut

lever lyckligt i alla sina dar

Ett minne 

som alltid raderar ut gårdagen

Jag är höstträdet

Som tappar löven

Men jag är ett träd

Som aldrig glömmer

Sina löv

Kan inte bara 

skriva det första bästa

eller sämsta

ordet som dyker upp

Tänker jag, missnöjt

Ändå gör jag det

Fallet sker i tusen kilometer i timmen

Ändå trotsas gravitationen

Illusoriska explosioner fyller skyn,

mina ögon och mina känslor fyller

krascharna med mening

Om det kommer en ljusning

Denna vinter

Så vore det för att jag reser 

söderut

Inte för kärleken

Jag har den glömd

Om inte för avtrycken

Hon lämnade 

Varje stund

I varje vrå

Vi aldrig var

Trycker ned tangenterna med våld

för att skriva något

som får mig såld

Självkritiken krossar keramiken

i mitt inre

och jag inser:

det blev inte så bra den här gången

Allt det som sker

I natten

Där borta

Vad tycker jag?

Jag känner

Förakt

Hat

Rättvisa

Orättvisa

I någon grad

En blandad sörja

Det är ingen sida som har rätt.

Men vissa saker måste göras

Andra inte

Det enda rimliga 

Att seglet bär åt det rättvisaste

Även

Om det inte blir rättvist

Helger

som svider

i ett melankoliskt skimmer

Måndag igen

Så snabbt

Nästan som förr i tiden

finns det plats

för något

annat än det som flyger

förbi

Glaciärer på Grönland

Sockras och äts

av en jätte

Ingenting är omöjligt

att förtära

Allting smälter bort

i hans mun

Fräts sönder av hans magsyra

Som lava som bränner sönder en stad

Jätten har det bra

Lägger sig ned på ett isflak

Och somnar glad

Jag kastar mig ned på gräset

Svävande ett tag

Av hastighet

Och vilja

Kastar jag

Alla känslorna

De studsar

Studsar

De är borta

Orden bara visslar

När jag kastar dem 

över de blöta hällarna

De far och flyger

Om vartannat

Och vissa hamnar

I sjön

Så länge allt finns kvar

så vill jag minnas det

så som det var

Och tankarna

kanske

för en gång skull blir lugna

Om allt finns kvar

Jag skriver en värld

I svart och vitt

Skuggor och ljus

Som måste dansa

Brytas och krossas

Skuggiganter vandrar över himmelen

Människan här nere

Blott ett offer 

För smideriet av räcker

Bakom pappret

Blev en väldigt trött’en

Utan logik

Ibland är det dags att sova

innan man ens gått upp

Det är i alla fall så det känns

Flyg svala

Med vingar

Av sandkorn

Du har lämnat din bur

Snart

Men när solen träffar dig

Blir dina vingar

Till glas

Ungdomlig energi

destillerad till en plastbit

Som en tablett som får mig att må bra

Och glömma all skit

Det är något som finns däri

som får mig att återvända

Skruva tillbaks mig själv

Bläddra bakåt igen i boken jag läser i

Skriver som jag gjorde en gång

Är jag tillbaka?

Väntan har varit lång

Nej, sanningen är bestridd

Det är frågetecken 

som vägen nu övergår i

Vägkrokar och kurvor i ett töcken

Då ingenting vettigt hakar i

Olika vägar

Och jag väljer

Jag väljer

Och jag ser

Jag ser

Men jag blundar

Och försakar

Om floden kommer

Svärmar förvåning kring mig

Som myggor

Jag är redan paketerad och skickad

Långt, långt bort 

Breven som försvann bort

I bergen

In går ett mörkt rum,

i ljuset

Partiklar av mörker löses upp

och blandas

med färger som strålar

Och alltings mittemellan

blir en strimma ljus under dörren

när filmrullen isoleras i burken

och dagen brusar

Skam

När man har gjort något fel

Tabu 

Något förbjudet fult att göra

Stigma

När något ej får pratas om

Alla sätt att få folk agera likriktat 

Konsensus?

Nej socialpsykologisk press

Mot konformitet

Så mycket problem

Men kanske något av dem löser sig

I famlandets drömmande tillstånd

skriver jag dikt igen

Går motströms i medvetandeströmmen

Och dansar blind

in i nya ordvrängerier

Men det där sista

var generöst uttryckt

Genom en kylig utandning 

Frågas jag

Hur stor är oron

I jämförelse

Med kylan

Bedyrar jag min tystnad

Ännu en gång

"Om jag hade pjäxor"

skrev någon för länge sedan

Livet är långt

Men minnet är kort 

Tur för mig 

att absurditeter inte glöms bort 

Jag vet jag lever 

Som ett helgon

Eller mer 

Som en munk

Söker stora frågor

Över ett stop

Och undrar i tystnad

Vare brudarna?!

Trött som få

efter en vecka då jag har

naggat min sömn i kanterna

och ätit upp innanmätet

Så gott

Men inte särskilt nyttigt

Dimensioner slätas över

I regnbågspastell 

Fäller en droppe bläck

Arket tvärkastat

Irreversibelt 

Svart

Höstlöven faller

Och jag kan inte höra

hur dem skapar musik

Jag kan inte se

det du ser 

Kan inte ens förnimma

mönstret som avståndet mellan bladen i trädet

visar

för dig

Det du ser 

tänker jag mig är som en karta

Naturens slumpmässiga logik