När jag skriver

Eller något 

Som inte är vana

Trevliga sysslor 

Ångest

Och jag förhalar ankaret

Hela vägen ner i marianergraven

Och lite till

Kroknad som en ovattnad blomma

Understruken som ett felstavat ord i word

Eller som ett ord 

som programmet bara inte känner till ännu

Det blir lite speciellt

när man flaxar utan att vara en fågel

Synade 

En syjunta 

Där tjugoåtta

Syinrresserade

Satt i en sjöstuga

Och åt sjötunga

Det var höst

Ändå

Kanske

Faktiskt

Uppenbarligen

Plötsligt

Oväntat

Uppdragen rullgardin

Såg igen

Försöker snabba på

Lägger i högsta växeln

Och kommer inte ens igång

Motpol

Till en dikt

Från hjärtats mitt

I stället en svikt

Från hälsenan

Då benen inte samarbetar längre

Då stegen är som tyngst

Och pretentionerna sätter in

Det är inte lätt

När alla pusselbitar man lagt ut

blandas om igen

Och det känns

som att dem strös ut

över alla kontinenter över hela jordklotet

Och man får det underbara uppdraget

att ge sig ut

och leta rätt på dem igen

Någon kanske ligger i ett dike

Någon kanske finns hos maffian

Någon kanske finns i mitt gamla barndomshem

Någon kanske i min ångest

Eller i låten jag lyssnar på

Någon kanske i min beslutsamhet

För dem ska hittas, var och en av dem!

Hällt i mig så mycket skit

Ikväll

Att jag kastar ut detsamma

Dra åt helvette allihopa

För nu är jag här

Usch!

Som en bombmatta

Från B-52 

Strösslas oron på

Arbete

Skapande

Existensen, kort sagt

Allt helium har gått ur pelarna

I mitt luftslott

Nu väntar jag endast

Att varma uppåtvindar

Kan bära det

Det är stopp

i upploppet som just nu är min hjärna

Kravaller och visselblåsare,

ord som jag inte förstår

Kaos och kakafoni

Socker och kak-mani

Bankar vett i min skalle,

mitt i nonsens och absurdum

Jag använder ord på fel sätt,

känner mig så dum

Sugen på varmkorv

En sån där wienerkorv från Sibylla

Men nu finns ingen av dem här.

Och nu blev jag hungrig

Just en dag som denna

vill jag att kreativiteten ska riva och rämna

alla hinder som står i dess väg

Bara plöja sig fram

bland alla brister och all självkritik och skam

Utan pardon,

som ett övertrimmat fordon

önskar jag att den öste fram

Vad fint det hade varit

I stället kommer inte många ord min väg

och kreativiteten

känns tunn och späd

Motivationen driver ut genom fönstret

Trots

Att det inte var öppet 

Kvällen och väntan

Dagar och längtan

Fönster och blickar

Över hornhinnan dansar prickar

Mönster i tunnelbanan

Blåsten genom dörrarna

Handen är utsträckt

Gatan tom men vägen vidsträckt

Surrande kylen

Och den virrande ventilen

En granne hörs gorma förnöjsamt 

Några väggar bort

Mina ögon lyser 

Av skärmen

Och jag hypnotiseras

Av ögonblicket

Innan jag somnar

Än en gång 

sveps jag med

av ungdomlig energi

Som om inte ett enda år har gått

Försvann in i skärmvärlden 

Trycka på knappar

Och dagen blir natt

Vad hände med mina borden? 

De försvann med solen

Bakom berg

För höga

Som ett telefonbatteri

som har sjunkit till 61 procent

står livet aldrig stilla

Rutor tonade av droppar från regnoväder

Minnen då jag minns exakt vad jag hade för kläder

Gamla t-shirts som köptes av famlande händer

på Punkt Shop

Uppspeltheten var som nikotin i luften

Det fanns inget stopp

Här ligger man 

Packad som en ål

Upptryckt på hög

Av en trål

Akta sig

Så man inte hamnar

På någons skål

Som en lat lördag

Breder jag ut mig över helgen

Äter pizza och svullar

Somnar på soffan

och äter bullar

Jag är ett TV-spel som inte något ger

En (bred) skugga som bara jag själv ser

Ensam vakna

Jag och ventilationen 

Två som är igång

Mitt i natten

Någon i eftermiddagen

och helgen

andas in

ångorna av veckan

och tänker tillbaka

på några dagar

av smärta

Kanske är dem över

Kanske är dem vad jag behöver

Att vara närvarande

Nej, jag menar på riktigt

En omöjlighet i automatiser

Jag vänder mig om och möts

Av en till skärm

Jag är fångad

Gick jag själv in i denna fälla

Alla är här 

Bjudna på färger, rörelse, ljud och berättelser

Det är immersive.

Samma elände 

Varje dag

Nya lösningar fyller papperet

utan att det någonsin byts blad

eller ens rad

Tvekan och undvikande

Upptagen i fjärran

Långt bort från

Den brutala stridens eld

Där, ute kämpar jag i träskmarken

Mot mig själv

För feg

För att ta min strid

Straffad att förgäves kämpa

Mot försummelsen

Vem jag är 

Vet jag inte riktigt

Vad som är verkligt

Jag vet inte vad som är riktigt

Tiders gyllene spel

Jag trevar mig fram försiktigt

Skriver klart dikten

Allt annat är oviktigt

Är det så märkligt

Att ta ansvar

Agera dagligen på ett sätt

Att vara stolt över

Känslan av förnöjsamhet 

Sträcker sig över en

Jag vet vem jag är

Och det lägger en varm filt om mig

I människans höstmörker

Min själ lever 

Men andras

Har dött

I vardagsrummet

sken solen in

genom dammet

och över böckerna i hyllorna

som jag var ointresserad av

men ändå ibland tog ur

och frågade dig om

Du stängde in dig på ditt rum och jobbade

Ville inte bli störd

Sedan hörde jag klappret

Mellanslagstangenten

Och förstod att du ville bli störd

Och gick in till dig

Här är min högfärd 

Tänk om jag kom på det

Inte via att lyssna på någon

Utan att själva bringa fram idéer 

Nya, unika från ingenstans

Så överlägsen man hade fått va

Inte möjligt för mig att säga än ja

Till att höja sig själv långt över något

Som bara är bra

Soldjuret aktar sig

Gömmer sig

och rör sig sakta

genom dimman

Endast en ensam halo lyser upp röken

Likt lampor i neon

Texten är som skriven av spöken

Ingen minns eller har sett

när nu var då

Här kan jag bara skriva

Några korta minuter

Innan tiden tar slut

Och min kreativitet måste flytta

Några korta minuter 

Innan min kreativitet överskuggar

Några korta minuter

Innan mitt jobb är borta

Några korta minuter

Så är AI här

Kom inte fram

Genom motvinden

Kugghjulen började snurra bakåt

Och jag glömde vem jag var

Ville spola tillbaka

för filmen var inte censurerad

för mig

Jag levererade inte

Spolade tillbaka

Men scenerna spelades upp

i samma ordning i alla fall

Läste om 

igen

Baklänges

Fann ingenting

utom klyschor

Ingen sommaräng

 

Sitter i ett mörkt rum 

Alla andra dikter

jag skrivit

är lämnade bakom mig

Det behövs 

För de blir inte alltid så bra

Jag skriver några bytes från andra

Och idéer

Under dryck 

För enigma

Det närmar sig helhet

Men ekar snabbt tomt

Fylld med förvirring

För en vision 

Som inte finns

För många tankar

En framtid

Jag ej kan tygla

Eller tämja

Allt på ett bräde

Och blunda

Igen och igen

Ansvarslöst

 

I sekunder väntar sömnen

Bara korta ögonblink 

innan den träder inuti

sorg och glädje och minnen 

Kanske hade jag fel

Har jag fel

Det är så mycket jag inte vet

Men delar finns

Förståelse

Punkter av ljus

Strålande genom mörkblått tyg

Men i stunder med andra

Kurar jag i hjärna eller hjärta

Förlåt mig

Att jag är försvunnen

Vad jag inte förstår

flyter runt

som en sampling mellan högtalarmembranen 

Knarret av trösklar 

som passeras

Saker som klaras

av

Och trevande dygn och dagar

låter mig vänta

ännu ett tag

Jag mig gör den

Sömnen

Den kväver mig

Varje natt

Sömnen respekterar inte

Mänskliga rättigheter

Jag klagar!

Jag är gammal och har börjat glitcha

Relationer är inte vad de brukade vara

och min röst sprakar och distar

Det är inte som det ska vara, pappa

Jag vet vad du tänker

Du tänker

att nu är något fel

Brus i hörnen

Flimmer i synpaletten

när jag ser det jag tror mig se

Och jag tar för lång tid på mig

med att skriva min dikt

Fångad i nätets vågor

Än igen och mer

Bevittnar jag världens lågor

Svårt att veta vad som är

Vem som genuint menar

Denna lilla värld

Grillas i klimat, krig och smitthärd

Grå himmel

Grått fundament av vatten

Hur det håller ihop

Vet ingen

Det väcker olust

Att fundera

På själviskhet och brister

Som gör att de ej skyddar andra

I pandemin

Krig

Blind teknokapitalistisk utveckling

Av en ny entitet med betydligt högre kapacitet

Än oss

Vi rusar ur tiden

Världen suddig

Vacuum exploderar i skyn

Vad betyder det…?

Ingen vet…

Utom någon

Som jag inte vet

Sömn målar sanden blå

Och jag vill sova

Imorgon

Arbeta med att söka arbete

Dagen då man undkom

konsekvensen

Av att festa

För en gångs skull

Var jag bara lugn

Harmoni

Skapades av sprit

Öl som expanderar sinnet

Som raderar minnet

En gåva och en dimma

Fick chansen att var borta

Åtta timmar kändes korta

Så blev det söndag igen

Snabbt och reaktivt 

Som en atomklyvning av bästa sort

går jag och lägger mig

Mjukt svävar jag bort

Ännu en grotta

Ristade med tommare ord

En gång rymde de mer

En berättelse bortom

En vardag bekväm

Stenar, granar, sjöar

Idéer brutna,  i modernitet 

Bedövad och inbäddad 

Inte idag

O öl

Nej store skapare

Av digitala upplevelser

Har stängt av alla sorters tankar 

Som sträcker sig längre 

Än en musknapp

Jag klickar vidare

Igen

Och igen

Fångad

Förseglad

Och ivägskickad in

I dimmorna

Problemen hopar sig

Och jag vet inte vad jag ska skriva

Trött och drar dåliga skämt

Förlöst men skäms

Seg som ett gammalt tuggummi

Teg som en gammal man i terapi

Sitter och ska skriva dikt på tid

men sekunderna flashar bara förbi

Inget blir gjort

och det blir ogjort fort

Snabbare för varje år som går

Jag nöjer mig så

Låter det jag skrivit stå