På vägen genom Jakobsberg
har jag inte någon med mig
och det gör att vägen känns lång
Jag går här som jag gjort
igen och igen
Och nu går jag här ännu en gång
Tanken kan aldrig vinna
mot det välbekanta
Det tycks vara detsamma
som det var en gång
Är det sant
är det vad som var?
Det är fint så fint så fint
Men inte riktigt kvar
No comments:
Post a Comment