På vägen genom Jakobsberg

har jag inte någon med mig

och det gör att vägen känns lång

Jag går här som jag gjort

igen och igen

Och nu går jag här ännu en gång

Tanken kan aldrig vinna

mot det välbekanta

Det tycks vara detsamma 

som det var en gång

Är det sant

är det vad som var?

Det är fint så fint så fint

Men inte riktigt kvar

No comments:

Post a Comment