som att drömma
i en nybäddad hotellsäng
Ibland känns det
som att dra ut några tänder
Och då dem har lämnat min kropp
kommer jag inte be
om att få dra ut några till
Nej då ligger jag i stället still
Orörlig
Och hoppas att kreativiteten inte ser mig
Eftersom att den är ett monster
som hela tiden vandrar bredvid mig,
förutom precis just nu,
då den letar efter mig
Kreativiteten har med sig en tång från den lokala smedjan
Och jag har en enkel bedjan
Ge mig tillbaka mina tänder, låt det kännas kul igen!
No comments:
Post a Comment